Jodå

Jag lever än men det hinns inte riktigt med att uppdatera här så ofta. Att arbeta 100% och dessutom långpendla varje dag innebär att tid med barnen och mannen prioriteras framför att uppdatera här.

Lördagarna har bestått av pulkaåkning med Elma och Eskil i deras "slalom"backe, gemensam middag och sedan har barnen lekt till läggdags. Sista söndagen bestod i julklappsbyte med KCW, gemensam lunch och sedan en grötfest med folket i Munkan.

Igår kväll fick Parvel ett sms vid 18/19 tiden där det stod att han skulle börja arbeta vid 22. Lagom kul, men inte så mycket att göra åt. Dessutom är han på sitt ordinarie arbete just nu. For dit vid 7 och beräknas anlända hemma igen vid 12/13. Jag och barnen är hemma, de ägnar sig åt lek. Och de leker snällt med varandra. Leken präglas av skratt. Det är sådana stunder man känner att man gjort någonting rätt som förälder. Själv har jag passat på att betala räkningar och tvätta. Snart ska jag ägna mig åt att vika och lägga undan tvätt. Dessutom måste kläder märkas. Lilleman har växt ur sina 86 tröjor, så nästa storlek måste fram.

Imorgon ska Parvel in till stan och få tillbaka lite pengar för sin mobil. Jag blir dumpad hos bästaste Mia och Leo på vägen in, och upplockad när barnaskaran och Parvel är klara. Inte så dumt. Tror bestämt jag tackar sällskapet i Matfors med överräckandet av ytterligare en påse kläder :).

Sedan sist

Har vi haft finbesök i form av Emil, Mia och Leo. Trevligt fika och trevligt prat, och lite löst planerande av ett utlandsbesök. De fick med sig den sedvanliga kassen kläder hem :P.

Jag har haft fullt upp med barn, föräldrar och kollegor på jobbet. Massor med ansikten och namn att lägga på minnet och försöka komma ihåg. Dessutom ett antal olika rutiner som ska försöka memoreras däremellan. Men jag gillar det skarpt, och tur är väl det när jag nu studerat i massor av år för att få jobba i verksamheten.

I övrigt har jag nu fått en mobil som jag kan surfa på. Mobilsupporten Emil erbjöd sin assistans och fika. Det erbjudandet nappade jag på. Nu är jag inte lika blond som innan, men fortfarande blond iaf gällande telefonen. Jag menar fel att skicka med en instruktionsbok?! Mia fick mig att hoppa på Word feud-tåget, och det fick mig fast snabbt. Tusan, vad kul det var! Även om jag just nu ligger under...

Semester och vardag

Först en kort uppdatering kring stormen och vårt uthus. Försäkringsbolaget har nu svarat på våra telesamtal, fått bilder och kommit med ett bud angående ersättning. Vi får väl se hur historien slutar. Men helt klart är att budet inte täcker för att bygga lika stort, men och andra sidan behöver vi inte ett förråd som är så stort heller.

Semestern spenderades i alpmiljö. Känns fånigt att säga men när jag far till Tyskland är det som en del av mig som känner sig som hemma. Den delen som aldrig riktigt känner sig hemma i Sverige. Tvåkultursperspektiv eller vad man nu kallar det. Hur som helst är jag glad och stolt över mina två ursprung. Vi bodde på hotell i Stockholm natten före avresa, supersmidigt med transfer, långtidsparkering och allt. Resan ner gick supersmidigt. Fröken Bestämds ögon växte sig stora när vi flög genom molnen och sedan över dem. Lilleman tyckte att det mest var uttråkigt att behöva sitta i våra knän, men somnade sedan.

Väl nere avnjöt vi god mat (wiener schnitzel (äkta förståss), schweinebraten mit knödel, königseeforell med potatis, "spagettiglass") och njöt av det fina landskapet. Alptoppar som belyses med sol är bland det bästa man kan se. Barnen fick åka både pulka och gammeldagskälke, kika på änder, åsnor och katter på gården där vi bodde. Vi hade riktigt tur med vädret en dag och kunde därför åka upp med linbanan på en alptopp. Då fick vi milsvida utsikt över landskapet, såg bland annat över till Österrike och Salzburg. Kanske inte världens bedrift då det är bara två mil bort, men fint var det i alla fall.

Hemresan gick lika bra den. Förutom ett missöde på Arlanda; vi glömde Fröken Bestämds väska med Ninis, snutten och alla hennes saker. Tack vare världens mest trevliga transfer cahufför blev det en snabb återresa med hårt hållna tummar. Väskan fanns kvar och det var en överlycklig Fröken Bestämd som kikade fram när jag höll fram väskan genom bilfönstret.

Väl hemma har vardagen börjat. Jag har börjat på mitt nya jobb vilket inneburit massor med ansikten och namn att lära sig och ett antal rutiner och regler att förhålla sig till. Det har gått över förväntan, men jag ser fram emot om någon månad eller så då allt fallit på plats. Förhoppningsvis blir det någon form av genomgång på måndag gällande tidsrapportering, hur jag gör vid sjukdom etc då cheferna är tillbaka i gamet. Mina egna barn verkar trivas som fisken i vattnet på sin förskola med alla vännerna efter 14 dagars uppehåll. Dessutom har jag tonvis med mer energi efter en hel arbetsdag än en dag fylld med plugg. Det är inte fy skam det heller. Skönt att växla miljö!