Babymys

Idag var vi och gratulerade våra vänner som fått barn, och barnen gratulerade sina vänner som blivit storebröder. Blev där ett tag, både fika och lunch hanns med. Det är sjukt hur fort man glömmer hur små barn kan vara. Riktigt mysigt, men jag känner mig nöjd med mina två underbara barn. Fast ibland driver de mig till vansinne.

Senare hann vi även med spekulanter på uthuset/hundgården. Så håll tummarna att de bestämmer sig för att ta det. Under tiden de inväntades var vi ute. Barnen hittade lite vattenpölar och lyckan i deras ögon var enorm, och smälte mitt hjärta. Sådana stunder gör att man orkar med även när de driver en till vansinne. Parvel hann även med att renovera lite i arbetsrummet i väntan på spekulanterna. Det är på gång, äntligen!

Dock har han fått för sig att vi ska tapetsera även taket. Jag är dock av den bestämda åsikten att vi ska sätta dit innertak. Vi får se vem som får rätt till slut...

Nytt på g

Efter mycket vånda och funderande sökte jag ett jobb som började redan i slutet på april. Blev erbjuden tjänsten trots att jag backade ur på intervjun pga för kort arbetstid (chefen kunde bara garantera till sommaren). Nu har jag iallafall accepterat tjänsten då den sträcker sig till april 2013 efter nya chefens samtal runt till lite tjänstemän på kommunen. Det kommer bli gruvsamt att sluta på det jobb jag har nu, men helt krasst håller min rygg på att gå sönder. Den värker och värker och blir sämre och sämre för varje arbetsdag. Jag har bokat in mitt första akupunkturmöte på onsdag till veckan. Tur svägerskan kan det där hon. Jag ser fram emot att börja mitt nya jobb vilket ger bättre arbetstider, kortare pendling och högre lön. Dessutom kommer jag arbeta med ett gäng kända ansikten då jag börjar arbeta på min gamla älskade gymnasieskola. Ska utbilda elever på barn- och fritidsprogrammet. Blir bra det här tror jag.

Annars fortgår planerandet av nybygget av vårt förråd. Bygglov är nu klart och snart kan det börja. Vi har dessutom kommit överens att sälja (eller åtminstone försöka) den gamla hundkojan/gäststugan.

Jo just det ja. I och med att jag byter jobb blir jag arbetslös/föräldraledig under större delen av sommaren. Vecka 26-32 är lediga. Det är mitt första sommarlov sedan jag tog studenten. Känns inte helt fel. Speciellt inte när vi ska lyckas åka på bröllop med övernattning på annan ort, döpa Lilleman, måla kök, bygga uthus och sola samt bada i massor. Jag har även tänkt göra en eller två resor neröver landet. En till Gnesta och en till Töreboda. Stenungssund verkar bli lite längre fram i höst. Tydligen vankas det kusinträff.

Ibland värker hjärtat bara

Det här med sorg är underligt. Ibland finns den inte där, ibland är den så nära inpå att det värker i hjärtat. Ibland kommer känslorna och tårarna utan att man själv är beredd på det. Jag tänker inte längre på årsdagen när mamma gick bort, det känns inte längre som ev avgrund. Däremot är det de små sakerna som gör att sorgen slår tillbaka med full kraft. En sång, en blomma, en doft eller ett minne. Samtidigt är jag så lyckligt lottad. Jag har underbara barn med världens mest underbara man, jag har ett jobb med underbara kollegor och tak över huvudet. Och goda vänner som skänker skratt och kramar.

Tittar ut genom fönstret och ser snön snöa nästan vågrätt... Jag vill ha vår och sommar nu. Jag är över vintern nu. Ge. Mig. Sommar.

VAB, afterwork, barnkalas samt skoköp

Rubriken sa väl det mesta om hur mina senaste dagar sett ut. Fredagen spenderades med att vårda sjukt barn (VAB) som numera är frisk. På em satte jag mig på bussen mot stan där jag mötte upp underbara kollegor på Allstar för att ha afterwork. Tror jag aldrig skrattat så mycket åt hockeymatcher förut. Hade det helt underbart och förbannade kollektivtrafiken för den något sparsamma turlistan.

Lördagen spenderades hemma. Först en sovmorgon då svärmor sov över och tog barnen. Välbehövligt minst sagt, inte för att jag drack på fredagen men då jag är trött jämt. Sedan begav vi oss till barnkalas. En kompis till Fröken Bestämd firades med princesstårta, sång och paket. När det var klart tvingades Parvel följa med för skoinköp. Nu är barnen rustade inför både vår och sommar! Så skönt att ha det avklarat.

På vägen hem svängde vi in till Emil, Mia och Leo och lämnade en klädpåse och några urvuxna skor och stövlar. Alltid lika uppskattat av dem, och alltid lika trevligt att se dem. Dock ses vi alldeles för ofta. Våra scheman samsynkas inte alltför bra, och när vi väl är lediga verkar allt som oftast någon av oss ha något annat inplanerat. Känns lite mycket Murphy över det. Men skam den som ger sig, snart ska det väl stämma för alla så vi kan ses.

Vädret ute är ju lagom uppmuntrande, hade sett fram emot våren och därefter sommaren. Men så kom snön åter. Känns liksom lite passé numera men eftersom vi bor i Norrland är det väl bara gilla läget...