Snart helg då

Och jag borde städa. Borde är kodordet. Det är så urbota trist att städa. Dessutom så gör jag inte så mycket annat om dagarna. Eller jo jag matar barn, byter blöja på barn, tömmer potta, aktiverar barn, lämnar/hämtar barn och kör en och annan tvätt också...Inspirerande liv eller hur? Skulle aldrig klara av att vara hemmafru, eller det skulle bara helt ok om jag bara fick stöka och roa mig med barnen och slapp städandet och tvättandet.

Men nu ska vi ju få hem en massa folk imorgon så det är bara bita i det sura äpplet...

Åter måndag

Den här måndagen bjöd på en liten, men ändock, sovmorgon till hela klockan 6. Fröken Bestämd vaknade inte förrän klockan 7, men givetvis vaknade Lilleman innan dess...

Annars har jag chattat på msn med Mia och varit till BVC med barnen. Det var dags för Lillemans första vaccination. 2 läkare, 1 läkarkandidat och 1 barnsjuksköterska. Man skulle kunna tro att det var Sveriges konung som skulle vaccineras. Men det var bara vår prins :). Fröken Bestämd tycker inte alls det är kul att åka dit sedan hon slog pannan, fast det hela går över när hon kommer in i byggnaden. Det är bara synd att det ska föregås av ett smärre världskrig.

Dags att intaga lite sen lunch/mellis för att sedan vika tvätt. Eller kanske sova en sväng nu när bägge barnen sover, samtidigt...Sömn är kanske det vackraste ordet jag vet för tillfället

Bad

Vi for iväg och badade idag. Lilleman, Fröken Bestämd, Parvel och jag. Elma och Eskil hängde också med. Tjejerna busade på i stora drag och även papporna. Efteråt lekte tjejerna picknick, målade och busade. De skulle egentligen sova, men se det gick inte!

Parvel har hunnit med att riva en del av uthuset som vi ska ha bort. Själv städade och röjde jag här inne. Det är för övrigt ett evighetsprojekt...

Jag har hunnit med att fara på övning i lördags. Kul, men ringrostigt. Lite sjukvård och ledarskap stod på schemat för min del (och för ungdomarna givetvis).

Hallå där...

Så har det gått en evighet sedan jag uppdaterade sist. Jag erkänner, rätt och slätt, jag är värdelös på det här med att uppdatera, men och andra sidan så inte mitt liv särskilt innehållsrikt. Det är samma samma mest hela tiden.

Börjar få fason på vårt sk träningsrum. Tvn är på plats, wii ska kopplas in ikväll. Träningscykeln står redo att användas. Jag och Parvel har kommit fram till att vi ska cykla varannan dag. Jag fick avbryta min träningsmånad med Jillians dvd. Min handledsskada från värnplikten har kommit tillbaka. Yay mig eller inte. Speciellt kul är det att bollas mellan Försäkringskassan och Försvarsmakten...Visserligen handlar det inte om särskilt mycket pengar att gå till rehab etc, men det är ändå pengar jag inte ska behöva lägga ut iom det är en arbetsskada.

Annars så har allvaret i Afghanistan kommit närmre hem, en aning för nära dessutom. En av de skadade soldaterna råkar jag känna, även om jag känner hans lillebror bättre. Jag beundrar de soldater som valt att ta på sig risken som det innebär att åka dit. Åka dit för att förändra och förbättre livet för befolkningen som lever där. Det är helt klart en risk jag inte är villig att ta i dagsläget. Jag önskar Pa en snabb återhämtning!

Strömavbrott

Är mindre kul när man 1. har ett barn som uppskattar varm ersättning 2. är mitt upp i träningen som görs via träningsdvd och slutligen 3 har tänkt att tvätta.
Tack gode gud för att det finns ställen med mikro man får låna och trevliga människor. Träningen får jag väl göra ikväll istället.

Ja träningen ja. Är klar med nivå 1. Märks ingen skillnad på vågen, men däremot på kroppen som minskat. Antar att jag får vara nöjd med det, men det är frusterande att inte gå ner. Det var ju liksom hela meningen med träningen...

Det var då själva

*** att man inte kan lyckats sova när Lilleman sover på dagen. Det verkar inte spela någon roll att ögonlocken är tunga och man vill sova...

Fyndade en fleece igår på Erikshjälpen till Fröken Bestämd. Var på Myspys och fick god mat efter jag kraxat ett tag (vissa kallar det visst för att sjunga). Trevligt att umgås men det var lite väl hög ljudnivå för att kalla det skönt för huvudet igår.

Bilder på ommöbleringen här hemma kommer när det är helt klart, vilket ser ut att bli i slutet av denna månad eftersom min man vägrar resolut åka till IKEA innan dess...

Förlåt

Men jag suger när det kommer till uppdateringar, jag vet. Men och andra sidan slår det aldrig fel att när jag väl sätter mig ner för att uppdatera så börjar Lilleman gråta...

Vad har hänt sedan sist? Barnen har slutat grina hela dagarna, nu börjar de bara bli förkylda...Men hellre lite snor än grin och skrik hela dagarna.
Igår var vi hemma och tog det lugnt. En gammal skolkompis till mig kom förbi med lite fiskleverans och stannade några timmar. Han hade dykt och jagat fisk i Norge och vi fick en del av bytet. Blev en påse rödspätta och pilgrimsmusslor *mums*. Efter det tog vi en promenad till några vänner. Ramlade tydligen in precis i middagslagning så vi blev bjudna på mat. Wokat kyckling, supergott! Väl hemma slappade vi bara framför tvn, för en gångs skull hittade vi också något vettigt att se på.

Idag blir det mest slappa-hemma-och-ta-det-lugnt-dag. Ska eventuellt göra en rockad av lite möbler här hemma. Bilder kommer förhoppningvis när resultatet är klart (om jag kommer ihåg att ta kort dvs).

Angående min träning så har jag följt den precis som man ska, dvs en gång per dag. Jag märker (eller så inbillar jag mig men vilket som) skillnad. Jag orkar mer, är inte lika anfådd under träningen (eller i övrigt för den delen) och har inte lika ont i ryggen. Sedan tycker jag mig att magen blivit mindre...Ska bli kul att se hur det hela slutar. Kul med resultat (inbillade eller ej), då orkar man genomföra det också och hittar inte på massa lama ursäkter.

Vänder det nu?

Hon som ägde bilen ringde just. De hade lyckats lösa det hela med vax så det blev bra. Vart tydligen bara något mini, men det tyckte hon inte gjorde så mycket. Hon var mest glad över att jag lämnat en lapp på rutan och stod för vad jag gjort. Hon hade visst råkat ut för värre iskrap där de bara stuckit. Ibland lönar det sig vara ärlig...

Jag fick en uppmaning och lyckönskning att inte göra om det. Kan ju lätt säga att jag inte har några planer på det. Som jag sa till Parvel igår "happ, då har jag prövat på det och har inga planer på att nånsin göra om det".

För övrigt har vi flugor inne. Borde inte de dött vid det här laget? Om inte kommer de snart att då flugsmälledöden väldigt snart...

Just de ja, Fröken Bestämd har grinat och skrikit i 9 timmar idag. Det gör ont att sträcka nackmuskulaturen. Men nu verkar hon vara igång som vanligt...

Ang hår och träning

Har starka funderingar på att gå till frissan och säga "klipp hur du vill, bara jag passar i det!", men jag vet inte om jag vågar. Dock så har jag ju klippt av mig långt hår förut, en sisådär 5 gånger. Kortast jag haft var snaggat, bara nån cm långt. Det var så skönt! Men jag vill ju nån slags frisyr...Kom med förslag och peppning!

Funderar också på om jag ska göra det som en belöning. Dvs göra det när jag gått ner visst många kilon eller när jag gjort mina 30 dagar med Jillians shred. Ska ärligt säga att jag fasar inför kvällens träning, men motiverar mig med att jag gör det för mina barn men framför allt för mig själv. Önskar dock att jag fann njutning i att springa/jogga, men det är förjävlastendötrist på ren svenska. Bästa citatet jag hört lyder "När jag ser en enda leende joggare ska jag börja överväga saken".

Jillians träning gör jag helst själv (tycker jag ser urfånig ut) men det skulle vara skönt att göra någon annan träning också (efter dessa 30 dagar). Funderar på att avtala promenadtid med grannen eller en vän alternativt fram emot vintern fara på bassängträning med svärmor.

Förlåt att mina inlägg alltid är aplånga men med bara barn att prata med under dagarna får detta bli min ventil...

Träning

Usch och fy vad jobbigt det var. Men ack så skönt efteråt. Träningen var bara 20 min, men det var lätt den jobbigaste träningen jag någonsin gjort. Det brände i låren, de var lika pigga som trästockar emellanåt. Men efter 12-15 min vände det och gick lite enklare.

Men hur och varför lät jag min kropp förfalla som den har fått göra de senaste åren? Men nu är det ändring. Den här träningen är bara 20 min, och den tiden kan jag finna alla dagar. Tanken är nu att jag ska göra denna träning i 30 dagar och så får vi se vad som hänt med kroppen och vågen. Tänker försöka låta bli att väga mig tills jag är klar med denna träningsdos.

Men jag märker lite förändringar och förbättringar sedan jag började försöka. Jag äter tex frukost så gott som alla dagar. Jag har också minskat ner matportionerna. Jag försöker äta vettig lunch även när jag är hemma själv. Vi har också börjat äta morötter och dip istället för chips. Desstom har vi bytt ut dipen till gräddfil istället för creme fraich.
Appropå matportionerna så kan jag ju nämna för ett år sedan (tror jag det var) blev jag knappt mätt på ett mcfeastmål med plusmeny och en extra cheeseburgare. Nu i helgen blev jag mätt på 2 cheeseburgare, en mellan pommes och drack vatten till!

Och jag har fått stöd, peppning och råd av Mia, tack så mycket. Givetvis även av Parvel, men han är min man så det räknas inte riktigt.

Måndagar borde förbjudas

Stryk ett steck över måndagar, speciellt den här, tycker jag!

Den här dagen har bestått av skrik från två barn, och då förstås samtidigt. Och när man har haft det som vi, befriade från i princip allt vad som heter skrik och gnäll blir sådana här dagar superdupertrippeljobbiga (jaja kalla mig bortskämd). Iaf så har Lilleman skrikit i princip oavbrutet från 7-16, och Fröken Bestämd pendlat mellan skrik, gnäll och gråt samma tid med undantag för de 45 min hon sov. Hur fanken klarar föräldrar till barn med kolik av vardagen utan att ta starka tabletter mot galenskap?!

I denna härliga veva skulle vi till läkaren för koll på Lilleman. Med två skrikande barn i bilen och stress för att hinna till läkaren i tid var det inte upplagt till succé om vi säger så. Det började med att parkeringsplatsen var så när som full. Fanns en plats, som krävde trixande utav Guds nåde. Tro på fan att jag lyckas skrapa i en parkerad bil med backspegeln. Inte syntes det nåt på vår bil (givetvis) men på den andra blev det ett fint "iskrap" (dock tror jag inte lacken skadades särskilt mycket). Jaja, dåligt samvete som hell blev min förtjänst. Skrev en lapp och la på vindrutan med uppmaning att höra av sig till mig med både hem och telenr. Får väl se hur det hela slutar.

Lilleman skrek konstant från det vi kom in till läkaren, och den stackars tafatta AT-läkaren som skulle lyssna och skriva journal var en aning bortkollrad av allt skrik. Sen att han verkade totalt ovan med barn gjorde inte saken bättre. Fröken Bestämd som skrikit ömsom grinat hela vägen från hemifrån i tron att det skulle göra lika ont som sist vi var dit (då hon ramlat och fick ett sår i pannan) släppte alla besvär när hon såg leksakerna i väntrummet.

Men på vägen hem började det om. Ibland är det riktigt kul att ha barn!

Men från och med 16 tiden vände det (och jag ber till Gud att vi nu återgår till vardagen). Lilleman verkar nöjd. Fröken Bestämd hjälpte till med middagsmatlagningen och jag hann med att fixa tvätten till torktumlaren, plantera årets vinter/höstplantering.

Jag ska träna ikväll. Jag kommer troligtvis krevera i en liten hög efter men ska jag ner i vikt som jag vill så får jag ta fingrarna ur och börja. Jag återkommer och berättar hur det har gått. Men av döma av det jag sett på tv hur folket som tränar med henne ser ut och verkar må så kan ni ju hoppas på att jag inte har sådan träningsvärk att jag faktiskt klarar av att skriva på datorn. För jag är ruskigt otränad.

Helgen bjöd på

en hel del. Fredagen bestod av inhandling av mat. Föregicks av fika med Katarina. Hon bistod oss sedan genom att leka i 1,5 timmar med Fröken Bestämd på barnavdelningen medan vi andra handlade. Så smidigt har det inte gått att storhandla sedan Fröken Bestämd lärde sig gå.

Lördagen bestod av bad, inkastning av vad samt rensing av ogräs. Jag fick nog av att det såg/ser ut som h-vete rent ut sagt vid trappen till vår altan. Ogräset hade vunnit den striden minst sagt. Så jag gjorde en insats. Kom inte särsklit långt, men det ser mycket bättre ut. Finns en hel del kvar att göra, men round up eller nå annat ogräsmedel måste införskaffas som hjälpmedel i kampen. Konstaterade för övrigt att Rölleka hade det värsta rotsystemet i mannaminne.

Söndagen då? Jo, den började med sovmorgon för min del. Efter en god frukost och lite fixande inne så bar det av ner till Matfors. Sedan for jag och Mia till Birsta. Något mindre folk än förra helgen enligt rapport, fast det hindrade inte folk att parkera på gräset trots allt. Vi gick i lite olika affärer. Ska vara händig idag och fixa höst/vinter plantering att ha på bron. Sedan for vi till en affär vid namn Rusta. En affär jag inte varit inne på på kanske flera år. Det var när vi köpte julpynt till den första julen vi skulle fira hemma dvs 2007. Iaf konstaterade jag att jag hittat en matta där till överkomligt pris att ha i vardagsrummet, nu ska jag övertala min man bara att den ska införskaffas. Torde bli enkelt eftersom priset diffade på ca 2000 kr jämfört med det vi tittat på tidigare!

För övrigt kom jag ut med ett garnnystan! Jag som aldrig kunnat ens lägga upp en maska, än mindre få till något för överhuvudtaget (förutom fingervirkning som var hett och inne när man var liten) blev lovad av Mia att hon skulle lära mig under kvällen. En aning (läs mycket) skeptisk till det hela köpte jag mig ett garnnystan.

Sedan blev det Birsta City en sväng. Faktiskt en ren lyx att gå där utan barn och stress. Köpte mig ett par stickor. Sedan gick vi och kollade på barnkläder. Det finns så mycket gullig och man kan lätt förköpa sig för det mesta är så fint. Själv hoppas jag Emils reaktion på det Mia köpte finns på film eller åtminstone beskrivs i detalj! :D

Efter en redan supertrevlig eftermiddag bar det hem för en supertrevlig kväll bestående av mat (gud vag gott grillat är, varför äter man det inte oftare?!) för att sedan mysa ihop i vårt (omysiga) vardagsrum. Grabbsen såg på film och spelade tvspel. Vi kvinns satt i soffan och pratade om ditt och datt efter Mia introducerat mig i stickningens värld. Som novis jag är så lyckades jag med detta:

Snacka om nöjd! Som ni ser har jag också fått lära mig lägga in bilder. Så numera kommer det förekomma en och annan bild. Vad lätt saker och ting är när man kan!

Att vara föräldraledig

innebär att jag inte direkt lever något superintressant liv. Jag lämnar och hämtar Fröken Bestämd på dagis tis, ons och tors. På tisdagarna är jag med Lilleman på Myspys i Fränsta och kraxar (vissa kallar det sjunger, men jag sjunger hellre än bra så jag kraxar mest). På dagarna när vi bara är hemma tvättar jag, viker tvätt och försöker ha kontroll över röran. Jag har dessutom påbörjat ett projekt som går ut på att rensa i röran och göra mig av med saker jag inte vill eller behöver ha.

Så ser livet ut just för stunden. Tänker vara ärlig och säga att jag längtar lite efter skolan. Att få umgås med vuxna och prata annat än barn och barnrelaterade saker är också trevligt. Missförstå mig rätt. Jag älskar mina barn över allt annat, men ibland är det skönt att få vara Fia och inte bara mamma.

Idag blir det att fara med tåg till Sundsvall. En fullständig lycka för Fröken Bestämd. Parvel möter upp oss vid tågstationen och sedan bär det iväg för att bråka med alla andra som kom på den lysande idén att storhandla mat på en fredag. Fördelen är att vi är där tidigt (runt 14) så vi undviker den värsta rushen.