Jodå

Jag lever än men det hinns inte riktigt med att uppdatera här så ofta. Att arbeta 100% och dessutom långpendla varje dag innebär att tid med barnen och mannen prioriteras framför att uppdatera här.

Lördagarna har bestått av pulkaåkning med Elma och Eskil i deras "slalom"backe, gemensam middag och sedan har barnen lekt till läggdags. Sista söndagen bestod i julklappsbyte med KCW, gemensam lunch och sedan en grötfest med folket i Munkan.

Igår kväll fick Parvel ett sms vid 18/19 tiden där det stod att han skulle börja arbeta vid 22. Lagom kul, men inte så mycket att göra åt. Dessutom är han på sitt ordinarie arbete just nu. For dit vid 7 och beräknas anlända hemma igen vid 12/13. Jag och barnen är hemma, de ägnar sig åt lek. Och de leker snällt med varandra. Leken präglas av skratt. Det är sådana stunder man känner att man gjort någonting rätt som förälder. Själv har jag passat på att betala räkningar och tvätta. Snart ska jag ägna mig åt att vika och lägga undan tvätt. Dessutom måste kläder märkas. Lilleman har växt ur sina 86 tröjor, så nästa storlek måste fram.

Imorgon ska Parvel in till stan och få tillbaka lite pengar för sin mobil. Jag blir dumpad hos bästaste Mia och Leo på vägen in, och upplockad när barnaskaran och Parvel är klara. Inte så dumt. Tror bestämt jag tackar sällskapet i Matfors med överräckandet av ytterligare en påse kläder :).

Sedan sist

Har vi haft finbesök i form av Emil, Mia och Leo. Trevligt fika och trevligt prat, och lite löst planerande av ett utlandsbesök. De fick med sig den sedvanliga kassen kläder hem :P.

Jag har haft fullt upp med barn, föräldrar och kollegor på jobbet. Massor med ansikten och namn att lägga på minnet och försöka komma ihåg. Dessutom ett antal olika rutiner som ska försöka memoreras däremellan. Men jag gillar det skarpt, och tur är väl det när jag nu studerat i massor av år för att få jobba i verksamheten.

I övrigt har jag nu fått en mobil som jag kan surfa på. Mobilsupporten Emil erbjöd sin assistans och fika. Det erbjudandet nappade jag på. Nu är jag inte lika blond som innan, men fortfarande blond iaf gällande telefonen. Jag menar fel att skicka med en instruktionsbok?! Mia fick mig att hoppa på Word feud-tåget, och det fick mig fast snabbt. Tusan, vad kul det var! Även om jag just nu ligger under...

Semester och vardag

Först en kort uppdatering kring stormen och vårt uthus. Försäkringsbolaget har nu svarat på våra telesamtal, fått bilder och kommit med ett bud angående ersättning. Vi får väl se hur historien slutar. Men helt klart är att budet inte täcker för att bygga lika stort, men och andra sidan behöver vi inte ett förråd som är så stort heller.

Semestern spenderades i alpmiljö. Känns fånigt att säga men när jag far till Tyskland är det som en del av mig som känner sig som hemma. Den delen som aldrig riktigt känner sig hemma i Sverige. Tvåkultursperspektiv eller vad man nu kallar det. Hur som helst är jag glad och stolt över mina två ursprung. Vi bodde på hotell i Stockholm natten före avresa, supersmidigt med transfer, långtidsparkering och allt. Resan ner gick supersmidigt. Fröken Bestämds ögon växte sig stora när vi flög genom molnen och sedan över dem. Lilleman tyckte att det mest var uttråkigt att behöva sitta i våra knän, men somnade sedan.

Väl nere avnjöt vi god mat (wiener schnitzel (äkta förståss), schweinebraten mit knödel, königseeforell med potatis, "spagettiglass") och njöt av det fina landskapet. Alptoppar som belyses med sol är bland det bästa man kan se. Barnen fick åka både pulka och gammeldagskälke, kika på änder, åsnor och katter på gården där vi bodde. Vi hade riktigt tur med vädret en dag och kunde därför åka upp med linbanan på en alptopp. Då fick vi milsvida utsikt över landskapet, såg bland annat över till Österrike och Salzburg. Kanske inte världens bedrift då det är bara två mil bort, men fint var det i alla fall.

Hemresan gick lika bra den. Förutom ett missöde på Arlanda; vi glömde Fröken Bestämds väska med Ninis, snutten och alla hennes saker. Tack vare världens mest trevliga transfer cahufför blev det en snabb återresa med hårt hållna tummar. Väskan fanns kvar och det var en överlycklig Fröken Bestämd som kikade fram när jag höll fram väskan genom bilfönstret.

Väl hemma har vardagen börjat. Jag har börjat på mitt nya jobb vilket inneburit massor med ansikten och namn att lära sig och ett antal rutiner och regler att förhålla sig till. Det har gått över förväntan, men jag ser fram emot om någon månad eller så då allt fallit på plats. Förhoppningsvis blir det någon form av genomgång på måndag gällande tidsrapportering, hur jag gör vid sjukdom etc då cheferna är tillbaka i gamet. Mina egna barn verkar trivas som fisken i vattnet på sin förskola med alla vännerna efter 14 dagars uppehåll. Dessutom har jag tonvis med mer energi efter en hel arbetsdag än en dag fylld med plugg. Det är inte fy skam det heller. Skönt att växla miljö!

Jul och storm

Julen firades hos Pavels syster. Men innan vi for dit mös vi hemma, öppnade lite julklappar och fick en blixtvisit av Emil och Mia som levererade några julklappar och snackade en snabb sväng innan de skulle iväg till nästa ställe. Helt klart dagens överraskning. Superkul tyckte vi alla! Sedan begav vi oss till svägerskan med familj. Trevligt hade vi det där, mycket mat minst sagt och god var den med. Dock är ett hus där det finns tre katter och en hund inte det bästa för min astma. Trots allergimedicin fick jag ta akutmedicinen och dessutom gå ut och andas ett flertal gånger. När vi for hem var jag helt slut och bara låg i sängen och var helt däckad, jag frös som jag vet inte vad. Jag hade tre täcken och skakade ändå. Dagen efter var jag helt borta. Tur jag har en underbar man som hjälpte barnen med deras bestyr och lät mig vila hela dagen. Är fortfarande inte helt hundra, men är tillbaka till 75% iaf. Barnen uppskattade julen helt klart, men Lilleman uppskattade inte tomten lika mycket som Fröken Bestämd. Däremot var han en hejare på att förstå sig på julklappar. Så mycket att han gick och tog alla paket han fick tag på, en riktig liten klappsnappare!

Stormen. Dagmar kallas den visst. Jag säger vilket as! Vårt uthus har rasat ihop. Logen står upp, men resten har rasat mot gårdsplanen till. Vi vet inte vad som är helt därinne, helt enkelt eftersom vi inte vågar oss in. Tror ni förresten att försäkringsbolaget svarar? Nej, inte på hela dagen. Kanske har de mycket att göra, men va fan kalla in mer personal då! Bitter? Lite. Känns liksom inte alls kul att inleda den första semestern jag haft på 5 år med ett raserat uthus. Eller egentligen den första någonsin eftersom annars har jag bara haft sommarlov eller varit arbetslös. Jaja, skitstorm. Dessutom tog den med sig all snö. Får hoppas att tyska alperna bjuder på mer snö!

Så är helgen snart över

I lördags skulle vi åkt till KCW och julpysslat och julbakat, men då de ligger sjuka ställdes det in. Istället gjorde vi i ordning här hemma. Parvel och Fröken Bestämd körde in ved och jag röjde vår lilla skrubb på övervåningen så att vi kunde få fram julgranen. Ja, det blev plastgranen i år också. Eftersom vi far till fagra Berchtesgaden över nyår så orkar vi inte hålla på med en riktigt och allt barr som blir därefter. En riktigt gran får det bli när vi planerar att fira både jul och ny år hemma. Den alltid så tråkiga tvätten hanns med också och det bakades lussekatter och lusselängder (av Parvel och Fröken Bestämd).

Idag ska jag packa det sista inför Härnösandsveckan. Vi far ner på julfest med mammagruppen från när Amanda var liten, och sedan stannar jag kvar i staden eftersom jag ska till min stuidekamrat och framtida arbetskamrat Kjell och hans familj för att leka inneboende under inneveckan. Jag är så otroligt otaggad för denna innevecka. Skönt är det dock att vi börjar inte förrän 13.15 på måndag, går 8-15 på tisdag och onsdag, 8-12 på torsdag och sedan klockan 13/14 på torsdag är det examenshögtid! Så på torsdag gör jag min sista insats på lärarutbildningen. Så obeskrivligt skönt. Det hela har bara ett förbehåll att lärarna är nöjda med mina inlämningsuppgifter, vilket de borde vara tycker jag.

Gårdagen

Igår hann en del med. Ryggen fick sig en omgång av naprapaten, och den börjar bli riktigt bra nu. Nu var det mest musklerna som krånglade och det finns det ju massörer till. Ska iaf tillbaka i januari till naprapaten. Det är liksom ingen idé att sluta ta hand om ryggen nu när jag väl börjat. Ska kombinera ihop det med en massör med början i januari.

Gick även till polisen för att hämta ut passen. Nu är vi så gott som klara för att fara till Tyskland över nyår, måste bara skriva ut resehandlingarna men något ska jag väl ha att göra till veckan. Eftersom jag inte visste hur lång väntetid det skulle bli hos polisen hade jag snällt lagt ner en massa pengar i parkeringsautomaten. Det visade sig gå fortare än jag trott hos den snälla blåklädda farbror (fast idag var det en tant och en herre i grå tröja) så jag gick en vända på stan. Införskaffade mig ett par rediga täckbyxor som min snälla man ger mig i examenspresent. Köpte mig dessutom ett par ordentliga skor att ha när jag är ute mer barnen, ett pannband (som för övrigt är Guds bästa gåva när man som mig älskar att ha hästsvans) och ett par varma tumvantar. Det som är kvar nu är en svart jacka för att looken ska bli komplett (också den har min man lovat mig i examenspresent).

Min käre man frågade mig för ett tag sedan vad jag önskade mig i examenspresent, och fick till svar jag vet inte. Efter praktiken insåg jag vad jag vill ha: täckbyxor, täckjacka samt arbetsskor både inne och ute. Alltså praktiska saker som jag har användning för i mitt yrke. På praktiken dök det upp en "skogubbe" som råkade sälja de skönaste skorna jag provat, och eftersom jag lovade mig själv när jag påbörjade lärarutbildningen att när jag började jobba skulle jag ha ett par ordentliga inneskor och inte fuskfoppatofflor så gjorde jag slag i saken. Skobiten är alltså fixad, kläddelen är också ordnad. Men nu på senare tid har en önskan börjat gro sig starkare och starkare, en minidator med lång batteritid vore inte helt fel. Den bärbara datorn jag har nu har en batteritid på ca 3 min sedan "dör" den, dessutom börjar laddningskabel skavas sönder. Och vad jag såg på arbetsplatsen fanns det bara en dator, lite halvjobbigt om flera vill planera samtidigt...

Jaja, nu ska jag sluta svamla.

Mittwoch

Mitt i veckan är det nu och jag har klarat av en del måsten på mitt att göra lista inför nästa vecka under dagen. Har en del kvar men på listan står:
x Hämta VFU intyget/bedömning, portfoliopapperna, utv.samtalslapparna samt överlämningsdokumenten på VFU platsen.
x Kopiera de papper ur observationspärmen jag vill ha, och lämna igen densamma
x Hämta ut pappas julpaket
x Lämna in bilen för skrotning
x Gå till naprapat
x Hämta ut de nya passen
x Packa veckan inför den sista inneveckan på lärarutbildningen
x Skriva ut framsida och del 3 till portfolion
x Skriva ut och skicka in papprena för lärarexamen
De första tre avbockas på fredag, följande tre imorgon och den gällande packningen är väl fredagens eller lördagens nöje. De två sista får ske under veckan i Härnösand eftersom vår skrivare här hemma har slut på bläck (om jag inte får snylta på min väns ännu en gång).

I måndags var jag på introdag på mitt nya jobb. Lärde känna arbetskamrater och barn, samtalade med cheferna om deras förväntningar och spanade in arbetsmiljön. En heldag från 8-18 blev det. Känns superkul att snart få börja!

Gårdagen spenderades framför datorn finslipandes på del 3 i portfolion och påbörjan till att iordningställa portfolion för inlämning. Dagen avslutades med ett superfint julspel/luciatåg på förskolan. Lilleman var en aning mer intresserad av de tända ljusen än sången medan Fröken Bestämd levde sig in och sjöng så det stod härliga till. Superstolta föräldrar var vi, både Parvel och jag.