Snart dags

Långt inlägg men så får det bli...

Ja det är snart dags att skola in Lilleman på dagis. På måndag är det tänkt att börja. Ska bli spännande att se hur han reagerar på det hela. Vi hade ju inga problem med Fröken Bestämd som började i samma ålder.

I eftermiddag har jag fått tag på barnvakt till barnen. Det är sång- och danskväll för värdfamiljer och konferensdeltagare i Ånge. Barnvakten har barnen tills dess Parvel hinner hem. Jag blir med uppe i Ånge, och agerar standbyförare när Kiwisarna tycker det är dags att fara hemöver. Det dom inte vet är att jag planerar att filma och fota hela spektaklet också. Innan detta ska jag dessutom hinna med att fika/äta med en av mina bästa vänner, fixa med Försvarsutbildarna och inhandla några saker åt den ena av våra Kiwisar. Han ska ta med sig några saker till en kompis mamma som är från Sverige, inte lätt att handla om man inte vet vad det är. Kanske blir en liten rundtur i Ånges affärer också. Inte så ofta det händer, speciellt inte utan barn.

Jo just det. Igår kom våra Kiwis med fler presenter. Fröken Bestämd fick en gosedjursfågel som både ser ut som och låter som deras nationalikon; Kiwifågeln. Behöver jag säga att hon är frälst? Fågel skulle sova med henne, följa med henne i bilen till Ånge och med till dagis. Rasmus fick två träleksaker som tydligen är väldigt goda att äta på av döma av hans aktiviteter).
Vi fick ytterligare saker; halsdukar, mössa, godissorter, vegemite och en bok om landet. Jag fick även ett halsband med en sorts grön sten (Greenstone/Pohunamu) som finns på Nya Zeeland. Halsbandet som tydligen ska ge tröst, positiv energi och tillförsikt/uppmuntran. Maorierna tror också att stenen absorberar de sprituella krafterna hos bäraren och att stenen alltid kommer längta efter att få återvända till nya zeeländska floder och berg.
Appropå det ätbara så var godiset riktigt gott, speciellt Pineapple lumps! Varför har vi inte sådana i Sverige för? Choklad och ananas, jag menar kan det bli mer rätt?! Vegemite, vad det är och hur det smakar kanske ni undrar? Jodå, jag ska spara så får ni smaka och bilda er en egen uppfattning. Kan lugnt säga att vi har ingenting liknande i Sverige.

Vi har försökt börja förklara för Amanda att pojkarna snart kommer åka hem. Vi har förklarat att Nya Zeeland ligger långt bort, att man måste flyga dit och att det tar lång tid. Det går sådär...Jag tror att vi kommer få trösta en mycket ledsen tjej när det hela går upp för henne dvs att när de åkt på lördag kommer de inte tillbaka och att vi inte kommer ses på mycket länge. Hennes lösning på det hela är "mamma, då måste vi flyga med flygplan till Nya Zeeland långt borta vi med". Samma sak förklarar hon för fröknarna på dagis. Vi får se hur det hela går.