Men blogga då!

Riktigt så sas det väl inte, men var ändock andemeningen. Så här kommer ett långt inlägg, jag är för lat för att göra flera små...

Bröllopsdagen inleddes med att firas på lördagen, fast den egentligen inträffade under söndagen. Maken min bjöd med mig på dykresa. Jag hade inte dykt på drygt 6 år så jag ska inte sticka under stolen att jag var nervös, och ringrostig på att plocka ihop dykpaket. Men väl under vatten var det som att cykla, allt kom tillbaka. Det kändes så bra, och jag kan inte förstå varför det tog 6 år att dyka. Tyvärr inga bilder som togs den dagen men på vägen till Rödevrak utanför Alnön så hade vi nästan spegelblankt vatten och strålande solsken. Det var med andra en underbar dag, trots att vi missade Mittmarken (marknad hemma på byn). Fröken Bestämd var dock på marknaden och röjde järnet med Elma och Eskil. Hon var helt överlycklig när hon skulle berätta vad hon gjort under dagen. Hon fick nämligen flyga helikopter(!) och fick utöver detta en heliumballong (föreställandes Patrik i Svampbob Fyrkant). Lilleman umgicks med sina gudföräldrar.

Söndagen inleddes med att äta en riktigt god frukost, för att sedan gå mer i arbetets tecken. Parvel stod och gjöt grund till vårt uthus hela dagen och jag och Fröken Bestämd tog reda på trädgårdens gåvor:

Det blev drygt 1 kg svarta vinbär och några kilon äpplen. Vinbären är infrysta för att kunna användas i höstens goda grytor.

Jo, just det ja. På bröllopsmiddagen fick vi också ett paket som kom med orden att inte öppna det förrän instruktioner nådde oss om att det var tillåtet. Och på söndagsmorgonen trillade ett sms in (brevbäraren har ju den dåliga hyfsen att inte jobba på söndagar) med att äntligen var det dags. I års tid har det där paketet bara skrikit till oss "Öppna mig!" och så var det dags...

Och i paketet låg...

En minityrversion av oss! Nåja, nästan för min klänning var väl inte lika 70 talsinspirerad, och Pavel hade ingen hatt. Och tårtan i verkligheten hade blå blommor och inga rosetter... ;P Men det var en underbar gåva och framför allt en mycket trevlig gest att börja morgonen med.

Annars händer det inte mycket här hemma. Jag försöker hålla ordningen här, det går bättre än förut men jag har inte den där ordningensgenen flera av mina vänner verkar ha. Och så har vi den där uppsatsen som måste skrivas. Det går stadigt framåt för oss, men vi är inte klara på långa vägar och jag är ändå riktigt nervös för hur det ska gå. Dessutom måste vi börja med alla 2987493 andra uppgifter också. Det är liksom bara bita i det sura äpplet och knega på. Jag har bestämt mig att det ska gå, onsdag vecka 51 ska jag vara klar med denna termins alla uppgifter och därmed också min efterlängtade lärarexamen. Att jag sökt en extra termin lägger vi åt sidan för stunden...Parvel knegar på jobbet och leker snickare/murare med mycket gott resultat. Tänk vilken händig man jag gifte mig med den där höstlördagen ifjol. Barnen ömsom driver mig till vansinne, ömsom de får mitt hjärta att smälta av kärlek.