Den här dagen har bestått av skrik från två barn, och då förstås samtidigt. Och när man har haft det som vi, befriade från i princip allt vad som heter skrik och gnäll blir sådana här dagar superdupertrippeljobbiga (jaja kalla mig bortskämd). Iaf så har Lilleman skrikit i princip oavbrutet från 7-16, och Fröken Bestämd pendlat mellan skrik, gnäll och gråt samma tid med undantag för de 45 min hon sov. Hur fanken klarar föräldrar till barn med kolik av vardagen utan att ta starka tabletter mot galenskap?!
I denna härliga veva skulle vi till läkaren för koll på Lilleman. Med två skrikande barn i bilen och stress för att hinna till läkaren i tid var det inte upplagt till succé om vi säger så. Det började med att parkeringsplatsen var så när som full. Fanns en plats, som krävde trixande utav Guds nåde. Tro på fan att jag lyckas skrapa i en parkerad bil med backspegeln. Inte syntes det nåt på vår bil (givetvis) men på den andra blev det ett fint "iskrap" (dock tror jag inte lacken skadades särskilt mycket). Jaja, dåligt samvete som hell blev min förtjänst. Skrev en lapp och la på vindrutan med uppmaning att höra av sig till mig med både hem och telenr. Får väl se hur det hela slutar.
Lilleman skrek konstant från det vi kom in till läkaren, och den stackars tafatta AT-läkaren som skulle lyssna och skriva journal var en aning bortkollrad av allt skrik. Sen att han verkade totalt ovan med barn gjorde inte saken bättre. Fröken Bestämd som skrikit ömsom grinat hela vägen från hemifrån i tron att det skulle göra lika ont som sist vi var dit (då hon ramlat och fick ett sår i pannan) släppte alla besvär när hon såg leksakerna i väntrummet.
Men på vägen hem började det om. Ibland är det riktigt kul att ha barn!
Men från och med 16 tiden vände det (och jag ber till Gud att vi nu återgår till vardagen). Lilleman verkar nöjd. Fröken Bestämd hjälpte till med middagsmatlagningen och jag hann med att fixa tvätten till torktumlaren, plantera årets vinter/höstplantering.
Jag ska träna ikväll. Jag kommer troligtvis krevera i en liten hög efter men ska jag ner i vikt som jag vill så får jag ta fingrarna ur och börja. Jag återkommer o
ch berättar hur det har gått. Men av döma av det jag sett på tv hur folket som tränar med henne ser ut och verkar må så kan ni ju hoppas på att jag inte har sådan träningsvärk att jag faktiskt klarar av att skriva på datorn. För jag är ruskigt otränad.
ch berättar hur det har gått. Men av döma av det jag sett på tv hur folket som tränar med henne ser ut och verkar må så kan ni ju hoppas på att jag inte har sådan träningsvärk att jag faktiskt klarar av att skriva på datorn. För jag är ruskigt otränad. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar